2009, en sammanfattning
Han är ju knäpp den där Kalle Björk, skriver ingenting på flera månader för att sen dra ihop en sammanfattning. Ja du läste rätt, anledningen? Jag har tråkigt, nuff said.
Anyway 2009, vad hände? Det gick fort iallafall och var stundtals tråkigt. Inga konserter med internationella artister fick jag bevittna, däremot en hel del svenska. Det roligaste 2009 måste jag ändå säga var att vi i Wolverine äntligen kom igång och spelade lite, inte mycket men ändå.
I Mars hade vi solhuset pon lock och jugglade i dryga 4 timmar. Inga vidare forwards eller avancerade dancehallmoves, men en schysst stämning och en väldigt lagom inledning på en blivande fantastiskt karriär.
Spelandet fortsatte i st Petersburg, Ryssland där undertecknad och Macker wise, the girls first choice som första svenska sound någonsin spelade på turntables placerade på ett bord som det tyska hårdrocksbandet Rammstein ätit vid! Crowden dansade och hade kul, även om vissa frågade på svårt bruten ryska om vi inte kunde spela lite rolling stones. Störst "forward" fick "Shanty town" av Desmond dekker. Dock var det lite jobbigt att enbart spela med en singelpuck, selectionen blev lite brokig då vi blev tvugna att spela minst varannan Lp eller 12".
Dagen efter fick vi en värre uppgift, vi skulle spela på en mässa med sverigetema. Mässan var strax utanför det svenska konsulatet och det var säkert ett par 1000 pers där. Förutom oss spelade popbandet lowood och salsabandet el tren sueco eller något sådant. Vi hade missuppfattat att vi skulle spela på dagen, ni kan ju prova själva att läsa ett programblad på ryska. Lyckligtvis hade vår värd en rumskompis som kunde ta sig till oss med skivorna. När vi gick upp och skulle börja spela dök nästa problem upp, det fattades en slipmat, singelpuckar och hörlurar. Tro fan att vi blev ställda. Uppfinningsrika som vi var använde vi en B-sida på en 12" som slipmat och chansmixade resten av tiden. Det gick efter omständigheterna bra och det var faktiskt lite komiskt att spela guntunes och ganjaanthems på uppdrag av det svenska konsulatet. Någon forward fick vi inte, folk var upptagna med att ta tele2kepsar och kika på Ikeaplanscher.
Sen skulle vi lira på en klubb tillsammans med Lowood på kvällen. Dock hade det blivit en liten miss så de hade glömt att annonsera om vår närvaro. St petersburgs samlade popsquad såg väldigt förvånade ut när vi började spela och jag kan ärligt säga att det var ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. Efter att Lowood hade spelat och vi började spela igen tömdes lokalen snabbare än jag vet inte vad. Störst forward? HA!
Som Duane Stephenson skulle ha sagt "For I was a son who was lost, and my life was in despair". Nu skulle vi åka till en av de största klubbarna i St Petersburg och spela, hur skulle det gå? Jag var redigt nervös kan jag avslöja. Vi kom in och kopplade ihop skivspelarna samtidigt som en annan Dj spelade pophits på de redan existerande cd-spelarna. Lite hopp tändes också när vi äntligen fick spela på komplett utrustning med cd-spelare, slipmats, singelpuckar och hörlurar. Vi körde igång med att reppa sverige och spela Million Stylez "x-amount a girl" på dubplate. Folk stannade upp ett par sekunder och kollade rätt tveksamt på de två blekfeta fulingarna i dj-båset, sen började de dansa och en sån lättnad har jag aldrig kännt i hela mitt liv. Det blev helt galet. Lokalen tog 300 pers men jag skulle tippa på att det var drygt 400 i lokalen. Folk dansade på borden och det var hot like sauna! Vi spelade i 3 timmar och fick bra respons på allt vi spelade. Från rubadub och 80's digi till nyare grejer, roots och rocksteady. Sammanfattningsvis en fruktansvärt rolig spelning. Störst forward fick Daddy Ferma "Oversize Selecter" på dubplate. Jag sov gott den natten.
Det enda jag inte riktigt förstog under hela rysslandsresan utöver programbladet var varför Marcus köpte en flaska Absolut i tax freen? Det kändes lite omotiverat.
Ganska snart efter att vi kom hem fick jag ett samtal från Charlie Granberg som är en lokal musikpersonlighet som jobbar med att få igång musiklivet på ortens krogar. Han hade planer på att starta en reggaeklubb i Ljusdal och hade hört talats om the A-1 champion sound Wolverine Hi-Fi. Han erbjöd mig att bli resident om jag hjälpte till lite bokningar och så. Jag tackade ja även om jag var skeptisk, reggae i Ljusdal är ungefär lika dumt som att lira Carl Jularbo i Uganda. Jag beslöt mig trots det för att testa och se hur det gick. Charlie hade redan bokat ett band så jag behövde bara plocka med mig mina skivspelare och köra på. Bandet han bokat var First Light från Enköping vilka jag inte hade någon vidare koll på alls. Jag började spela ungefär klockan 9 och gav upp om att det skulle komma något folk ungefär en timme senare, killarna i bandet gillade visserligen vad jag spelade och så även ett par gentlemän från Bollnäs men i övrigt var det ganska tomt. Klockan blev 11 och det hade förvisso kommit lite mer folk men nu ville jag nästan åka hem och lägga mig. Sen hände något i det närmaste historiskt. Folk ramlade in på löpande band och det värsta av allt, de dansade också. Ungefär klockan 12 var dansgolvet fullt och det är ändå inte jättelitet. Jag var så förvånad att jag inte riktigt vad jag skulle spela och får väl erkänna att mixningen blev rätt lidande. Kvart över 12 gick First Light på och jag fick nästan slå mig ut ur dj-båset för att komma ut och få lite luft. Det var knökfullt överallt, både inne och ute på terassen. Framför scenen var det helt fullproppat med folk. First light var överraskande bra live och gjorde ingen besviken. Ungefär 20 minuter i 2 gick jag upp och spelade i 20 minuter till innan det var dags att gå hem. Vi uppskattade att det var drygt 500 pers i lokalen under kvällen. Det var ett riktigt stort ögonblick i min karriär som wannabe.
Vi körde klubben i Ljusdal en gång till, egentligen två men jag var inte med den sista gången. Joey Fever och Viktorious kom upp och gästade och spelade ett riktigt nice set. Inte lika mycket folk men absolut en bra spelning och en trevlig stämning.
"I love how di Ljusdal gyal dem dancing"
Tydligen floppade klubben den tredje gången och krögaren ville inte köra mer. Jag är dock inte särskilt nedslagen för det om jag ska vara ärlig. Har aldrig egentligen försökt etablera någon direkt scen i Ljusdal.
Rent musikaliskt har jag i vanlig ordning väldigt dålig koll på nya släpp och rytmer. Street Bullies är väl den rytm jag imponerades mest av i år. Kanske mycket tack vare det skitsnygga videomedleyt som släpptes till rytmen.
"Time to shine" av Laden var också en låt jag gillade starkt under 2009.
På den svenska scenen var det främst fast forwards love my rytm som imponerade mest. Bläddrar ni ner bland mina inlägg så hittar ni en utförlig recension av samtliga släpp på rytmen.
Jag vill inte heller glömma bort att hypea Joey Fevers och Million Stylez combo på Curtis Lynch come down rytm. "Young Gunz" hette den som bekant.
Den 18e januari flyttar jag ner till solna för att börja plugga militärhistoria. Hoppas på att man tar upp lite soundwar i kursen också. Förhoppningsvis får jag fart på lite mer musikaliska projekt också, vissa planer smids redan.
Så stay tuned for more Axxxxion!
/Choppa
Anyway 2009, vad hände? Det gick fort iallafall och var stundtals tråkigt. Inga konserter med internationella artister fick jag bevittna, däremot en hel del svenska. Det roligaste 2009 måste jag ändå säga var att vi i Wolverine äntligen kom igång och spelade lite, inte mycket men ändå.
I Mars hade vi solhuset pon lock och jugglade i dryga 4 timmar. Inga vidare forwards eller avancerade dancehallmoves, men en schysst stämning och en väldigt lagom inledning på en blivande fantastiskt karriär.
Spelandet fortsatte i st Petersburg, Ryssland där undertecknad och Macker wise, the girls first choice som första svenska sound någonsin spelade på turntables placerade på ett bord som det tyska hårdrocksbandet Rammstein ätit vid! Crowden dansade och hade kul, även om vissa frågade på svårt bruten ryska om vi inte kunde spela lite rolling stones. Störst "forward" fick "Shanty town" av Desmond dekker. Dock var det lite jobbigt att enbart spela med en singelpuck, selectionen blev lite brokig då vi blev tvugna att spela minst varannan Lp eller 12".
Dagen efter fick vi en värre uppgift, vi skulle spela på en mässa med sverigetema. Mässan var strax utanför det svenska konsulatet och det var säkert ett par 1000 pers där. Förutom oss spelade popbandet lowood och salsabandet el tren sueco eller något sådant. Vi hade missuppfattat att vi skulle spela på dagen, ni kan ju prova själva att läsa ett programblad på ryska. Lyckligtvis hade vår värd en rumskompis som kunde ta sig till oss med skivorna. När vi gick upp och skulle börja spela dök nästa problem upp, det fattades en slipmat, singelpuckar och hörlurar. Tro fan att vi blev ställda. Uppfinningsrika som vi var använde vi en B-sida på en 12" som slipmat och chansmixade resten av tiden. Det gick efter omständigheterna bra och det var faktiskt lite komiskt att spela guntunes och ganjaanthems på uppdrag av det svenska konsulatet. Någon forward fick vi inte, folk var upptagna med att ta tele2kepsar och kika på Ikeaplanscher.
Sen skulle vi lira på en klubb tillsammans med Lowood på kvällen. Dock hade det blivit en liten miss så de hade glömt att annonsera om vår närvaro. St petersburgs samlade popsquad såg väldigt förvånade ut när vi började spela och jag kan ärligt säga att det var ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. Efter att Lowood hade spelat och vi började spela igen tömdes lokalen snabbare än jag vet inte vad. Störst forward? HA!
Som Duane Stephenson skulle ha sagt "For I was a son who was lost, and my life was in despair". Nu skulle vi åka till en av de största klubbarna i St Petersburg och spela, hur skulle det gå? Jag var redigt nervös kan jag avslöja. Vi kom in och kopplade ihop skivspelarna samtidigt som en annan Dj spelade pophits på de redan existerande cd-spelarna. Lite hopp tändes också när vi äntligen fick spela på komplett utrustning med cd-spelare, slipmats, singelpuckar och hörlurar. Vi körde igång med att reppa sverige och spela Million Stylez "x-amount a girl" på dubplate. Folk stannade upp ett par sekunder och kollade rätt tveksamt på de två blekfeta fulingarna i dj-båset, sen började de dansa och en sån lättnad har jag aldrig kännt i hela mitt liv. Det blev helt galet. Lokalen tog 300 pers men jag skulle tippa på att det var drygt 400 i lokalen. Folk dansade på borden och det var hot like sauna! Vi spelade i 3 timmar och fick bra respons på allt vi spelade. Från rubadub och 80's digi till nyare grejer, roots och rocksteady. Sammanfattningsvis en fruktansvärt rolig spelning. Störst forward fick Daddy Ferma "Oversize Selecter" på dubplate. Jag sov gott den natten.
Det enda jag inte riktigt förstog under hela rysslandsresan utöver programbladet var varför Marcus köpte en flaska Absolut i tax freen? Det kändes lite omotiverat.
Ganska snart efter att vi kom hem fick jag ett samtal från Charlie Granberg som är en lokal musikpersonlighet som jobbar med att få igång musiklivet på ortens krogar. Han hade planer på att starta en reggaeklubb i Ljusdal och hade hört talats om the A-1 champion sound Wolverine Hi-Fi. Han erbjöd mig att bli resident om jag hjälpte till lite bokningar och så. Jag tackade ja även om jag var skeptisk, reggae i Ljusdal är ungefär lika dumt som att lira Carl Jularbo i Uganda. Jag beslöt mig trots det för att testa och se hur det gick. Charlie hade redan bokat ett band så jag behövde bara plocka med mig mina skivspelare och köra på. Bandet han bokat var First Light från Enköping vilka jag inte hade någon vidare koll på alls. Jag började spela ungefär klockan 9 och gav upp om att det skulle komma något folk ungefär en timme senare, killarna i bandet gillade visserligen vad jag spelade och så även ett par gentlemän från Bollnäs men i övrigt var det ganska tomt. Klockan blev 11 och det hade förvisso kommit lite mer folk men nu ville jag nästan åka hem och lägga mig. Sen hände något i det närmaste historiskt. Folk ramlade in på löpande band och det värsta av allt, de dansade också. Ungefär klockan 12 var dansgolvet fullt och det är ändå inte jättelitet. Jag var så förvånad att jag inte riktigt vad jag skulle spela och får väl erkänna att mixningen blev rätt lidande. Kvart över 12 gick First Light på och jag fick nästan slå mig ut ur dj-båset för att komma ut och få lite luft. Det var knökfullt överallt, både inne och ute på terassen. Framför scenen var det helt fullproppat med folk. First light var överraskande bra live och gjorde ingen besviken. Ungefär 20 minuter i 2 gick jag upp och spelade i 20 minuter till innan det var dags att gå hem. Vi uppskattade att det var drygt 500 pers i lokalen under kvällen. Det var ett riktigt stort ögonblick i min karriär som wannabe.
Vi körde klubben i Ljusdal en gång till, egentligen två men jag var inte med den sista gången. Joey Fever och Viktorious kom upp och gästade och spelade ett riktigt nice set. Inte lika mycket folk men absolut en bra spelning och en trevlig stämning.
"I love how di Ljusdal gyal dem dancing"
Tydligen floppade klubben den tredje gången och krögaren ville inte köra mer. Jag är dock inte särskilt nedslagen för det om jag ska vara ärlig. Har aldrig egentligen försökt etablera någon direkt scen i Ljusdal.
Rent musikaliskt har jag i vanlig ordning väldigt dålig koll på nya släpp och rytmer. Street Bullies är väl den rytm jag imponerades mest av i år. Kanske mycket tack vare det skitsnygga videomedleyt som släpptes till rytmen.
"Time to shine" av Laden var också en låt jag gillade starkt under 2009.
På den svenska scenen var det främst fast forwards love my rytm som imponerade mest. Bläddrar ni ner bland mina inlägg så hittar ni en utförlig recension av samtliga släpp på rytmen.
Jag vill inte heller glömma bort att hypea Joey Fevers och Million Stylez combo på Curtis Lynch come down rytm. "Young Gunz" hette den som bekant.
Den 18e januari flyttar jag ner till solna för att börja plugga militärhistoria. Hoppas på att man tar upp lite soundwar i kursen också. Förhoppningsvis får jag fart på lite mer musikaliska projekt också, vissa planer smids redan.
Så stay tuned for more Axxxxion!
/Choppa
Kommentarer
Postat av: Jocke Skeng
Välkommen tillbaka! Putsa upp bloggen och gör den lite behagligare att kolla på bara.
Alltid intressant med lite raggamuffinskriverier ur binärtals-eran!
Trackback
