En bild (och några ord) säger mer än 1000 ord


Hjälp Jah Stitch!

"I have just heard that Jah Stitch, foundation deejay and selector for Youth Promotion, spent three weeks in the hospital and is going back in for a heart operation. In addition, he had to take blood pressure medication which is very expensive for someone unemployed who is trying to live off almost non existent royalties and performance rights payments. To help him out, I have set up a paypal account to collect donations. All the money donated will go towards Stitch's health expenses and if there is any leftover, it will go to support a 'soup kitchen' in Kingston that feeds artists foundation including Stitch. the paypal email is [email protected]

As the foundation artists grow older, this sort of thing is going to become more common. The organizations in Jamaica don't seem to be addressing the issue. So, I really don’t know what else I can do, except this. If anyone has any ideas, please let me know."


Detta är saxat från blood and fire och jag skulle sätta en slant på att det är säkert att sätta in pengar. Paypalkontot administreras av Beth Lesser och det känns inte som att hon skulle försöka skinna folk på pengar. Så har ni en slant över tycker jag ni ska sätta in den där!

Vet ni inte vem Jah Stitch är rekomenderar jag varm skivan "Original raggamuffin" vilken jag kommer knåpa ihop en recension om inom en snar framtid.


/Choppa

64 år och vem fan bryr sig?

Imorgon ska jag till Stockholm, det ska bli kul att komma ut lite efter att på 6 månader inte ens varit utanför landskapet. Gick in på centrumhuset i Ljusdal idag och tyckte det var spännande eftersom det var så längesen jag var där. Slutsats: Kul liv.

I fredags spelade Cocoa tea & Turbulence i Stockholm för att fira Bob Marleys 64-årsdag. Seriöst finns det få saker jag bryr mig mindre om än Bob Marleys 64-års dag. Om man firar hans 60- eller 70-årsdag kan jag ha förstående för det. Men att fira hans 64-årsdag känns lite överdrivet. Frågan är hur länge folk ska hålla på med denna hysteriska personkult. det ska bli kul att se när jag sitter gammal och grå på ett ålderdomshem om folk  firar Bob Marleys 146:e födelsedag. Jag lovar att inte komma.

Bob Marley är i mina ögon otroligt överskattad, lite som reggaens svar på David Beckham. Visst, han gjorde väl ett par bra låtar men knappast så pass många att man måste fira hans födelsedag varje år. Tycker det är lite halvtrist att alla som dör före 50 bast ska bli helgonförklarade. Detta gäller inte bara Marley utan folk inom andra genrer och branscher, T.ex. Dean, Joplin, Hendrix, Holly osv.

Förvisso skulle det här kunna bli ett grymt sätt att få grymma artister till Sverige, vi kan fira Bob Marleys namnsdag, dagen han gifte sig, lärde sig gå på toa själv, lärde sig cykla, lärde sig gå o.s.v.

Herr arrangör, nästa gång du vill ta hit cocoa tea och Turbulence behöver du faktiskt inte ha någon anledning för att göra det!

/Choppa

Mission Impossible

Idag togs det första steget i mitt heliga korståg. Efter att ha växt upp på en av de mest inavlade platserna i svea rike, med en ännu mer inavlad musikscen är jag taggad som fan på att få lära ljusdalsfolket lite style and fashion! Går man ut på krogen här så har man 3 val, gubbrock, trance eller schlager. Det är uppriktigt sagt sjukt dåligt musikutbud här vilket har lett  till att jag knappt är ute i svängen längre. Ljusdal har fostrat en hel del musikaliska storheter t.ex. Lill-babs, Idol-Cissi och.. inga fler. Det finns en hel del band här dock men det är mest metal- och coverband. 

Men nu jävlar ska det styras lite ordentlig dans i Ljusdal! Den femte Mars spelar the original cantankerous Wolverine Hi-Fi på solidaritetshuset och eftersom vi är skitsnälla är det varken inträde eller åldersgräns. Fet juggling, tidigare ospelade dubplates och ett litet liveperformance utlovas. Taktiska som vi är har vi lagt giget på en torsdag på ett sportlov, förhoppningsvis kommer det då mer folk dels från de närliggande städerna och dels folk som skidsemestrar i Järvsö. Men ska jag vara ärlig är jag glad om det kommer något folk överhuvudtaget. Förhoppningen är dock att det ska bli smash så att de lokala krögarna får upp ögonen och vågar bryta glesbygdstrenden för en gångs skull. Annars får jag helt enkelt ta det som det är och söka mig utsocknes..

Jag vet att det faktiskt har spelats Reggae i järvsö förr. Det var då El Malo från svart katt sound/Mash up i Uppsala som spelade vid Kristoffersgården sommaren 2006/2007. 2006 jobbade jag och 2007 satt jag i Philadelphia och knaprade cheese steak. Mitt vanliga flyt alltså. Den här gången kommer jag dock garanterat att närvara hela kvällen.

/Choppa

Ljusdalstyle it wicked and wild

Ikväll pallar jag inte skriva något faktiskt, är trött som en gnuhane. Däremot hittade jag nyss det här:

http://www.untfredag.se/avd/1,1826,MC=15-TYPE=blogg-bi=74,00.html?bin=4579


Jag är inte direkt överaskad. Dock vill jag tipsa denne Andreas Jakobsson och alla andra att bege sig till inavelns högbor Ljusdal den 5 mars. Då kommer järven spela så gött att både stads- och Järnvägshotellet åker på konkurs!

/Choppa

Ninja turtle vol 3

"Mud up it ah lick and it ah lick and it ah lick" chattade en viss Super Cat över rytmen som kom att heta just Mud up. På rytmalbumet med Mud up finns inte Super cat's cut med, men däremot en hel del andra feta grejer.

Först ut är Cutty Ranks med låten "Liberty" som inte alls är dålig men inte heller något speciellt. Skivan gjordes ju någon gång under Cuttys glansperiod och som bekant hade han svårt att misslyckas på feta rytmer på den tiden. Andra artist ut är en av mina personliga favoriter, Daddy Lizard. På A-sidan kör han låten "Kill Bow cat" där han chattar om att döda bow cat's vad det nu är. På B-sidan har vi samma låt fast i soundboyslaktarversion, då heter låten helt enkelt "Kill sound boy". En utmärkt låt för ljudpojksmörder i och andra aktiviteter. Resten av B-sidan är lite ljummen, Peter Metro passar inte riktig på rytmen på nå vänster, Clement Irie är lite för smörig vilket i och för sig inte är alltför ovanligt och Papa San når inte upp till sin bästa nivå. Lite tråkigt att de tre inte utnyttjade rytmen bättre.

På B-sidan blir det lite bättre, först hör vi Flourgon på rytmen som passar utmärkt för hans stil. "Say no" heter den och har jag fattat det rätt så handlar den om kvinnomisshandel, rätt skumt att en så fet låt kan beröra ett sånt hemskt ämne. Efter Flourgon kommer den tidigare nämnda "Kill sound boy" med pappa ödla. Trejde spåret görs av den för mig tidigare okända Lady Venus. Låten heter "Friend me mate" och när man lyssnar på den förstår man kanske varför Lady Venus inte är kändast i världen då låten inte är nåt vidare bra. Refrängen har samma melodi som någon barnvisa, jag kan dock inte sätta fingret på vilken. Lite kul är dock att hon använder samma gimmick som Reggie Stepper, ni vet den där han kvider fram ett skitnödigt "uuuuuuuuhhhh". Lady Venus låter dock ännu mer skitnödig och hade utan tvekat kunnat gästa på Screaming Jay Hawkings klassiska låt "Constipation blues".

Efter Lady Venus kommer den lite mer skillade Junie Ranks med en av skivans fetaste låtar. "X-rated" heter den och handlar om män med stora snaschar.

"Dem got dem big dick but dem cyaan use it
likkle pirahna ah dem a do it
Dem got dem big dick but dem cyaan use it
baby pirahna ah dem a do it"


Kul refräng! Hon refererar också till raketer utan bränsle och använder också andra spännande liknelser. Under ett parti i låten härmar hon också hur "punanin" pruttar om den uttsätts för alltför stora snaschar. Underbart mysig låt för alla som vill boosta självförtroendet lite. Sista låten är gjord av Wayne fire och heter "who say man done" och handlar om mannens ejakueringstid. Ni som inte vet vad det betyder kan slå upp det. Visserligen lite kul slackness men inte på långa vägar lika kul som Junie Ranks småpickapöjkglorifiering!

Jag har lite småsvårt för rytmskivor, såklart lessnar man på att lyssna på samma rytm efter ett tag och oftast tycker jag att bara ett fåtal av låtarna håller måttet. Det gäller även för Ninja Turtle vol 3

/Choppa

Anything test dead

Den enda sporten som är ädlare en bandy är soundclash, om man nu ska kalla det för sport. Det som är bra med clash är att man får höra massor av bra musik, plus att man kan vara fet och ändå duktig. Första clashen jag hörde var när min bror hade varit hemma över julen 2001 för att sedan sticka ner till Stockholm och clasha live i radio. Han spelade på den tiden med Axxionpack och motståndarna hette Deluxe om jag minns rätt. Jag och farsan satt och lyssnade hemma i vardagsrummet och fattade bokstavligt talat nada. Jag tror faktiskt att vi spelade in det och att jag har kasetten hemma någonstans, idag skulle jag antagligen uppskatta det mer.

Jag vet inte när jag började förstå hela clashgrejen, men gissar på att det var 2004/2005 någon gång. Viktigt att poängtera är att vi var det sista hushållet söder om Kalixälven som fick internetuppkoppling, inser ni då hur jävla glesbygd jag är eller? Man märker inte mycket av clasher om man inte har internet eller bor i en storstad, hade jag haft de rätta förutsättningarna hade jag nog tagit reda på det aningen snabbare.

"Clash är vackert, clash är fint, clash är mer underhållande en VM i alpint"

Nu har jag vuxit upp och blivit en stor pojke. Då vill man ju prova på att clasha själv men det känns lite korkat att utmana de stora svenska sounden i en clash, vår dubbox är inte riktigt redo för det än. Däremot vore det en utmärkt idé att anordna ett juniorSM i soundclash (ett seniorSM också för den delen). Jag vet att det finns en hel del unga hungriga sounds som jag antar inte skulle ha något emot att spela lite killertunes. För er som inte känner till dessa unga sounds ska jag rabbla några:

Wolverine Hi-Fi (of course)
Phantom sound
Thundah Vibez sound
Resolute sound
Popeye sound
Militia soundcrew
RuffyTuffy Sound
Jah Nordic sound
sen tror jag det finns ett sound som heter Thundah Clash sound med.

Vore inte det en jätteskoj idé att köra lite 45 rundor och sen dubfidub i finalen? Det tycker jag iallafall!

/Choppa

RSS 2.0