True love will never die.
Att svensk kultur inte haft något nämnvärt inflytande på den jamaicanska musikscenen råder det inga tvivel om. Däremot skulle jag chansa på att Conrad Crystal influerades av Paul Paljett när han valde artistnamn. Sitt smöriga artistnamn till trotts vet Conrad hur man utnyttjar en stenhård digirytm på bästa sätt. Det bevisar han på fulldängaren "True love", utgiven på Legal light 1986.
"True love" var antagligen Conrad Crystals största hit och gav också namn åt hans första album. Sluggy Ranks gjorde förövrigt en egen tolkning av "True love", då under titeln "True sound". Minns jag rätt var den med på "Ghetto youth bust"-Lp'n tillsammans med andra Sluggyklassiker som "95 % black" och "Bounty hunter". Hur som helst är jag inte särskilt imponerad av just "True love", mycket på grund av att den hamnar i skymundan av de tyngre låtarna på skivan.
Man skulle kunna säga att skivan består av 2 typer av låtar, dels dödstunga digikillers och dels smöriga halvballader. Jag får säga att Conrad Crystal bemästrar båda stilarna, även om de tyngre digitala produktionerna faller mig mer i smaken. Det inledande spåret, "Fed up", är i mitt tycke det absolut tyngsta på hela skivan. En stenhård rytm som rids av en stundtals falsettsjungande Conrad känns lite som ett vinnande koncept. Även den andra låten "Thank you Jah Jah" är i samma stuk och även den kan vi konstatera faller under kategorin blytung.
Tyvärr kommer de resterande låtarna inte upp i samma nivå som de 2 första, mycket på grund av mjukare produktioner och genomgående kärlekstema. Nu har ju jag inte något direkt emot mjuka produktioner och texter om kärlek, dock blir det en liten besvikelse att höra resten av skivan efter att man först fått intrycket av att hela skivan skulle bestå avblytung d-d-d-igikal.
Den här skivan finns nypressad och går att köpa för struntsumman 9 $ på ebreggae.com. Så vill du ha 2 feta digikillers och lite smör och falsettsång därutöver tycker jag verkligen att du ska inhandla ett exemplar.
/Choppa
"True love" var antagligen Conrad Crystals största hit och gav också namn åt hans första album. Sluggy Ranks gjorde förövrigt en egen tolkning av "True love", då under titeln "True sound". Minns jag rätt var den med på "Ghetto youth bust"-Lp'n tillsammans med andra Sluggyklassiker som "95 % black" och "Bounty hunter". Hur som helst är jag inte särskilt imponerad av just "True love", mycket på grund av att den hamnar i skymundan av de tyngre låtarna på skivan.
Man skulle kunna säga att skivan består av 2 typer av låtar, dels dödstunga digikillers och dels smöriga halvballader. Jag får säga att Conrad Crystal bemästrar båda stilarna, även om de tyngre digitala produktionerna faller mig mer i smaken. Det inledande spåret, "Fed up", är i mitt tycke det absolut tyngsta på hela skivan. En stenhård rytm som rids av en stundtals falsettsjungande Conrad känns lite som ett vinnande koncept. Även den andra låten "Thank you Jah Jah" är i samma stuk och även den kan vi konstatera faller under kategorin blytung.
Tyvärr kommer de resterande låtarna inte upp i samma nivå som de 2 första, mycket på grund av mjukare produktioner och genomgående kärlekstema. Nu har ju jag inte något direkt emot mjuka produktioner och texter om kärlek, dock blir det en liten besvikelse att höra resten av skivan efter att man först fått intrycket av att hela skivan skulle bestå avblytung d-d-d-igikal.
Den här skivan finns nypressad och går att köpa för struntsumman 9 $ på ebreggae.com. Så vill du ha 2 feta digikillers och lite smör och falsettsång därutöver tycker jag verkligen att du ska inhandla ett exemplar.
/Choppa
Kommentarer
Trackback
